av Andiran Lionheart

Ley-linjer är raka linjer som dras mellan olika historiska strukturer, förhistoriska platser och framstående landmärken. Idén utvecklades i början av 1900-talets Europa, med leylinjetroende som hävdade att dessa linjer erkändes av forntida samhällen som medvetet byggde strukturer längs dem. Sedan 1960-talet har medlemmar av Earth Mysteries-rörelsen och andra esoteriska traditioner ofta trott att sådana leylinjer avgränsar "jordenergier" och fungerar som guider för främmande rymdfarkoster.

Idén om "leys" som raka spår över landskapet lades fram av Alfred Watkins på 1920-talet, särskilt i hans bok The Old Straight Track. Han hävdade att raka linjer kunde dras mellan olika historiska strukturer och att dessa representerade handelsvägar skapade av forntida brittiska samhällen.

Jag har själv sökt mig till maktplatser, även där ley-linjer korsar – under många år. Jag har bland annat varit i Delphi, Avebury, Glastonbury och heliga platser i Indien.

I Norge har jag jobbat med energier, bland annat vid Selje kloster nära Stad och stencirkeln nära Moelv. 2012 hade jag en artikel i Medium om Paulo Coelho – som fick en initiering vid vikingaskeppen på Bygdøy innan han blev framgångsrik med sina böcker. I artikeln hänvisar jag även till boken "Det norske pentagram" av Harald Boehlke - där han beskriver ett pentagram över södra Norge, som går över kloster och kyrkor som grundades av keltiska kristna som kom över till Norge för över tusen år sedan.